fredag 14 mars 2014

1 år som GBP-opererad!

Wow. Jag kan själv inte fatta att ett helt år hunnit gå, sedan jag låg på operationsbordet. Ett år. Jag minns att jag då tyckte att det var så långt fram i tiden att kunna se vilka resultat ett år skulle ge mig. Jag kände mig så otålig. Nu känns det som om det gått alldeles för fort. Haha.

Som ni redan vet står jag ganska still i vikt just nu och det har inte hänt så mkt de senaste dagarna heller. Men på ett år har det ju hänt lite grejer!

12 februari 2013: 112 kg. Flytstart.
12 mars 2013: 102 kg. Operationsdag

12 mars 2014: 77kg. Ett år efter GBP

Resultat: 35 kg skillnad på ett år. Det är ju helt galet. Jag är faktiskt grymt nöjd.
Midjemåttet har gått från 118cm till 86:  32cm skillnad!

Sen hade jag önskat att min kropp hade hunnit med tio kilo till. Man kan ju alltid önska att det skulle ha gått ÄNNU bättre. Och nog hade det kunnat gå, om jag hade varit striktare med kosten och tränat regelbundet. Det är jag helt övertygad om. Men nu är inte fallet så.

Däremot så mår jag lite bättre än när jag skrev här sist. Jag har faktiskt börjat med övningar för att stärka rygg- och magmuskulaturen samt stretchövningar, för att mjuka upp kroppen och bli lite rörligare och vigare. Det känns jättebra att göra något. Jag har även kommit ut på lite promenader och hunnit med att röra på mig mer i vardagen, samt börjat med yoga-övningar. Har varken pengar eller tid att springa på gym eller några kurser, så allt får ske hemma på en vanlig yogamatta. Men jag känner att jag äntligen tagit tag i det här. Nu ska jag bara få det att bli rutin också.

Jag har även ätit bättre senaste två veckorna. Varit noga med mellanmål och ätit mindre onyttigheter.

En sak som dock är riktigt usel just nu är sömnen. Lillebror, som nu är 1.5 år vaknar fortfarande flera gånger per natt samt vill gå upp vid halv sex på morgonen. Själv kommer jag oftast inte i säng förre tolv, så det blir bara 5-6 halvbra timmars sömn per dygn. Alldeles så att jag känner mig som ett vrak mest hela tiden. Men jag hoppas att det snart går över. Att Lillebror snart börjar sova hela nätter. gaaaaaah...

Nu blir det en kopp chai och en bit mörk choklad med kokossmak. Köpte faktiskt TVÅ chokladkakor idag!! De hade nån utförsäljning på Ica och deras egen "selection"-choklad, så de kostade bara tio spänn styck. Köpte en mörk med kokossmak och en med citronceme. hoppas de är goda. Den med kokos lär maken nog moffa i sig. ;)


söndag 2 mars 2014

Ingen lust till nånting

Hej.
Jorå. Finns här ännu. Men har inte haft ett dugg inspiration till att skriva nått gastricbyigt. Vågjäveln rör sig inte ett dugg. Eller jorå. Ibland har den halkat ner några hundra gram, för att i nästa ögonblick hoppa upp det dubbla. Så giv or täke, så hamnar jag hela tiden på 77kg. bah. Så tråååååkigt.
Årsdagen, ett år efter flytstart har passerat utan bemärkelse. För jag tjurar och surar. Och ja, faktiskt. Det är det enda jag gör. Det har varit en hel del kaos i vårt vardagsliv. Jobbiga dagar som sugit musten ur mig och därmed går det mesta på sparlåga.

Dock är det ju bara JAG som kan ta kommandot över mitt liv igen. Men då måste jag först fram till den där gränsen där jag verkligen kan ta tag i saker igen. Hela vintern har energin gått till att hålla hemmet på en acceptabel dammsugen nivå och skrapat de övre lagret på tvättkorgarna så de aldrig svämmar över.  Tack och lov. Plugget har gått bra och jag fixar alla tentor och prov och om mindre än en månad är det dags för praktik, sen här halva min utbildning kvar. Att leva på studiebidrag och makens a-kassa gnager på humöret så att säga.

Så utan att tråka ut med snaskiga detaljer från vår vardag så kan jag ju plocka ut de bitar jag faktiskt inte är nöjd med vad gäller mitt "nya hälsosamma liv". Träning existerar inte överhuvudtaget. Ett gymkort har jag inte råd med för tillfället. Men jag tvivlar på att jag hade släpat mig dit om jag hade ägt ett. I mina drömmar och vildaste ambitioner skulle jag istället ägna mig åt hemmaträning, promenader och löparrundor runt råstasjön. Så här lät det i november och i oktober var jag så här taggad. Och jag har OTALIGA träningsappar i mobilen. Stärkande core-övningar, tabata, runkeeper och gud vet allt. Allt för att få hemmaträningen att vara så enkel som möjligt. Men varje dag är den andra lik. ingen ork, ingen lust.

Jag skyller på min dåliga värkande rygg. Att jag måste fixa den först. Men jag kommer aldrig till skott att faktiskt göra nått.

Kosten har också blivit sämre. Mer och mer onyttigheter och slarv med mellanmålen. För mycket kolhydrater och för lite proteiner. Och antagligen alldeles för många kalorier också.

Så det är inte ett dugg konstigt att vågen står still.

Så hur hittar jag tillbaka till orken, inspirationen och jävlaranamma??!

Inget roligt inlägg det här. Därför har inspirationen varit så låg för bloggen. För det finns inget roligt att skriva. Bara depp.

Fast jag känner ändå lite hopp: Det är ljuset som återvänder! Ljust på morgonen när man vaknar, massor av dagsljus under dagarna. Visst piggar det upp! Lusten att komma ut på promenader börjar faktiskt pocka på igen.
Jag måste hitta tillbaka till lusten och glädjen igen.

tisdag 28 januari 2014

GBP FTW!- ingenting att vara rädd för! Bara man vet vad det innebär….


Vet ni vad? Jag fick en fråga från en god vän för några veckor sedan vad jag tyckte var för- och nackdelar med GBP. Jag tycker att det är ett bra ämne för ett blogginlägg, då jag tror att väldigt många undrar över just detta.

Först vill jag poängtera att varje en gastric bypass-opererad man eller kvinna har sin egen historia att berätta och ingen är den andra lik. Vi har olika bakgrundsproblematik och historik med viktrelaterade besvär. Vi har olika fysiska och genetiska förutsättningar. Och dessutom så lever och handlar vi individuellt och helt på olika sätt efter operationen.

Det här är bara min erfarenhet och min syn på just min gbp-operation. 

Först när jag ville svara min kompis på frågan, så tänkte jag att jag ville vara så ärlig som möjligt med svaret. Och det vill jag vara även för er. Vad har varit jobbigt? Och vad jag tycker är det bästa med operationen och livet som gbpare.

Förutsättningarna för mig. Hur mitt liv såg ut INNAN operationen är ju hela grundorsaken till att jag valde att göra en gbp. Jag levde osunt och ohälsosamt. Det ville jag ändra på. Jag har varit överviktig sedan tonåren. Och ofta har jag legat ganska länge på en vikt och sedan trappat upp något tiotal kg och sedan legat stilla igen. osv. Alltid på diet. Eller mellan dieter, för att man behövde en paus. Alltid upp och ner på vågen. Aldrig några i längden hållbara resultat.
Bästa viktnedframgången fick jag genom itrim och VLCD för tre år sedan. Men efter den framgången kom en kraftig viktuppgång, en graviditet och till slut vägde jag 112kg. Och till slut kom jag fram till att det var en gastric bypass jag ville göra. Ge det ett försök.
Den stora övervikten (BMI på 43) hade lett till ett stillasittande och orkeslöst liv, med värk i rygg och fötter. Jag var livrädd för att dra på mig diabetes, hjärta-och kärlsjukdomar och andra viktrelaterade problem. Dessutom var jag alltid besviken på mig själv. Att jag inte lyckades bättre. Att jag inte kunde trivas med mig själv och problem att hitta passande kläder och känna att man trivs och ser bra ut, gjorde ju det hela ännu värre.

Så varför dröjde det så länge innan jag tog tjuren vid hornen?
Vikten har jag alltid stångats med, men en gbp kändes skrämmande och som en "sista utväg".
Jag kände att en del människor ser gbp som ett fusk, eller en genväg. Inte vill jag vara den som fuskar! Dessutom förstod jag att det fanns risker och komplikationer som kunde få mig att ångra ett sådant beslut i resten av mitt liv. Det klart att man tvekar inför en sådan lösning. Men till slut kände jag att jag hade bara att välja på att göra ett försök, ge det en chans och att fortsätta min ständiga kamp mot vikten och de ökade riskerna för viktrelaterade komplikationer. Vilka risker var högst? Vilket alternativ var bäst? Efter att ha läst massor av information, både från privatpersoner och sjukvården så bestämde jag mig för att ändå tro på att riskerna ändå inte är så stora (även om de finns där). Bara att leva är ju en risk för att dö ;)

Vad var det som skrämde mig?

  • Att få hälsoproblem som t.ex. läckage av mage och tarmar, tarmvred, andra operationsrelaterade komplikationer.
  • Att få någon annan följdsjukdom som rörde mag- och tarmsystemet (typ problem med näringsupptag osv).
  • (Att inte kunna äta vissa saker någonsin igen. Detta var lite skrämmande, men absolut inte avgörande. Tanken på att inte tåla socker, hade jag en viss önskan om, eftersom jag föreställde mig att det bara skulle förenkla, snarare än försämra mitt liv. Gud så bra jag skulle må om jag helt enkelt inte tålde socker!).
Men jag längtade så mycket efter ett liv där jag väger mer normalt och har hälsa och livslust i behåll. Jag vill ORKA leva! 

Och nu då. Nära ett år efter operationen. Vad ser jag som för- och nackdelar idag?
Det var just den frågan min vän ställe till mig. Och som jag funderar över fortfarande. Vad som är fördelarna kan jag rabbla när som helst, dygnet runt. Men nackdelarna då? Vad har inte blivit bra? Eller vad blev sämre? Nä, jag kommer faktiskt inte på en enda!

Fördelar:
  • En verklig chans att lägga om livsstilen
  • Nya verktyg att leva ett hälsosamt liv. Genom att tvingas lägga om kosten och äta rätt och i liten mängd, så kan jag gå ner i vikt och när vikten försvinner finns chansen att börja motionera och få ett aktivt och hälsosamt liv tillbaka. 
  • Dumpning- Den trodde ni inte skulle komma på fördel-listan, va? Men det är min bästa broms när jag vill äta för mycket eller onyttiga saker. 
  • Stadig viktnedgång som ger pepp och lust till att fortsätta på den nya banan så att man hinner skapa nya rutiner som är hållbara i längden.
Det finns massor av fler fördelar, men livet som gbp-opererad har blivit till min normala vardag så att jag knappt minns hur jag var innan och hur det egentligen blivit skillnad. 

Nackdelar:
Som jag sa, så kommer jag inte på en enda. INTE EN ENDA! 
  • Men operationsärren på magen då? Tja, jag hade redan ärr efter en annan op (gallblåsan), så det var knappast något nytt under solen
  • Men all den lösa huden då? Hellre lös hud och hälsosamma kilon i vikt, än att huden är utfylld av en massa överviktskilon. Jo, huden är lös. Men det är ju inte en konsekvens av operationen, utan snarare av min stora övevikt INNAN op. 
  • Men att inte kunna äta som man vill då? Aldrig moffa i sig en ben&jerrys igen? Verkligen ingen nackdel. EN BEFRIELSE!
  • Några komplikationer har jag inte haft. Tappat lite hår, lite trasiga naglar, men det är ju övergående under viktnedgångsfasen. 
  • JO, just det. En sak kom jag på: Att inte kunna halsa en flaska vatten……fast, det är säkert bättre att dricka i små klunkar. Och dessutom kan jag idag dricka ganska stora klunkar, så det är nog något som förändras med tiden. 
Så till sist vill jag säga:

GBP FTW!- Det är ingenting att vara rädd för! Jag tycker att det är jätteviktigt att man tänker igenom beslutet noga och läser på riktigt ordentligt innan, vad det innebär och hur det är att leva som gbpare. För det finns komplikationer, även om jag sluppit undan dom och framför allt tror jag att man kan bli "besviken" om man har förväntningar på ett resultat som inte stämmer överens med verkligheten. För förväntar man sig en quick fix, då lär man bli besviken. Och tror man att det är en fotomodellkropp som väntar runt hörnet, så lär man också bli missnöjd. För det här är inte nån jävla quick fix. Det är minst lika mycket hard work som andra metoder. Bara att den här metoden verkligen funkar!

Men tyvärr så vet allmänheten för lite om GBP- vilket gör att det pratas väldigt mycket negativt om metoden och som riskfylld och med dåliga resultat. Vilket är helt missvisande. För de allra allra flesta, så är den här metoden den absolut i särklass bästa. Ingreppet är enkelt och odramatiskt och livet därefter är också enkelt och odramatiskt, men fullt av nya levnadsvanor som måste följas. 

Så här ett år efter gbp, skulle jag vilja rekommendera operationen till alla som lider av fetma och har lång problematik bakom sig av viktuppgång. 

Mitt liv har fått så mycket högre kvalitet efter att jag gått ner 35 kg. Idag mår jag bra (och jag är inte ens färdig än) :D





måndag 27 januari 2014

Hallå där! Du som läser min blogg...



Hallå där! Ja, du som läser min blogg. Du som lusläst vart enda inlägg. Eller du som läst om några av inläggen för de var så intressanta. Eller du som tycker att jag träffade jag huvudet på spiken! Att igenkänningsfaktorn är hög. Och hallå där, du som sitter och funderar på att göra en operation som undrar om det här är rätt för just dig. Och så alla ni andra. Som råkade klicka på en länk och hamnade här. Och ni som tittar in här på bloggen för första gången (jag hoppas att det inte var för sista).

Ja Hallå där, allihopa! Alla mina bloggläsare, nya som rutinerade. Jag vill bara säga TACK! Tack för att min blogg är intressant och läsvärd. För en blogg är ju bara en enmansshow eller en dagbok för min egen skull, så länge ingen läser. Men så fort du läser och tar del av mina ord, så blir bloggen levande och dynamisk och det gör mig så glad.

Extra roligt och intressant är det när du också hör av dig med frågor och kommentarer. Då vet jag att bloggen verkligen ger någonting till dig som läsare, och så vet jag också bättre vad ni faktiskt vill veta och vill att jag skriver om.

Så lämna gärna feedback på mina inlägg och kommer med frågor och önskemål på vad ni vill veta. Så gör vi den här bloggen tillsammans.

onsdag 15 januari 2014

skuttade in på cellprovsmottagningen idag

i vanliga fall brukar ju gyn-cellprovtagning ligga långt ner på bottenlistan över jobbiga saker som man nödvändigtvis måste utsätta sig för. Så pass långt ner att jag helt enkelt struntat i att ta mina prover på typ sex år. Så var det dags idag. Det är ju himla bra att vi får denna provtagning och man ska ju vara rädd om sig. Har gruvat mig en del, för jag tycker verkligen att det är jobbig, även om det går på en halv minut. 
Men så i förrgår kom jag på att nog står det väl en våg uppe i expeditionsrummet på mvc! Nu började jag längta efter att få gå och ta provet. Jajjamensan. Helt klart värt det om man kan låna vågen efteråt! Om det börjar bli dags att köpa en ny våg här hemma? Ja, det vore ju bra att inte behöva klura ut var man kan hitta en våg att väga sig på hela tiden. Men samtidigt är det så SKÖNT att SLIPPA väga sig stupikvarten. För det var just vad jag gjorde när jag hade en våg här hemma. MINST två gånger om dagen, ibland mer. Nu är jag fri från det där. Nu blir det på sin höjd, nån gång i månaden, när jag råkar träffa på en våg. 
Som idag. På cellprovtagningen på mvc. Jag var nog den som var mest uppspelt i väntrummet. Förväntansfull. Hade det hänt något sedan min senaste vävning på nyårsdagen? Det är ändå 15 dagar sedan. Cellprovet gick snabbt och som vanligt så pustar man ut efteråt och tänker "det där va ju inte så farligt". Och så den lilla snälla frågan om man kan få låna vågen ett ögonblick. Jo då, det skulle nog gå för sig. wiiiiiii

Och resultatet: -1kg YES YES YES!


söndag 5 januari 2014

Dagens mått 10 mån efter GBP

Roade mig ikväll åt att ta mina mått igen. Det känns som om viktnedgången går supersegt just nu och det känns inte som om det händer nånting på kroppen heller. Men det är så roligt att få svart på vitt att det krympt ihop lite till. Glada siffror mao.

Sist jag uppdaterade viktsidan var för halvårs-mätningen. Nu har det gått tio månader efter operationen, så ytterligare fyra månader till har det rullat på.

Här är dagens mått. Inom första parentesen syns minskningen från föregående mätning för fyra månader sedan och inom andra parentesen har ni den totala minskningen sedan flytstart.

Jan: 10 mån efter gbp: 

Midja: 88cm (-5 cm) (-30cm)
Höft/Stuss/Mage: 112cm (-3cm) (-31cm)
Lår: 54cm (-1cm) (-12cm)
Överarm: 30cm (-4cm) (-14cm)
Hals: 34cm (-1) (-5cm)
Vrist: 23 (0) (-2cm)
Handled: 16cm (0) (-2cm)
Under byst: 90 (-4) (-22cm)

Skulle gärna sett att vristerna blev lite smalare, så jag kan ha fancy stövlar med långa smala skaft. Men jag har väl helt enkelt för mycket muskler där :P

lördag 4 januari 2014

bild lånad från nätet

God fortsättning på det nya året! Mitt smala år! Ja för jag inleder året med nya viktsiffror och välkomnar (ÄÄÄÄÄNTLIGEN) in 70-talet i  mitt liv! Efter att ha stått still på 80kg på vågen sen slutet av oktober, så hade jag nästan gett upp hoppet om att någonsin få väga under 80. Men så var vi och besökte makens syrra under nyår och självklart har de en våg i badrummet. Sedan vår våg gick sönder, besöker vi endast folk med våg numer. Och jag fick väga mig tre gånger om för att vara riktigt säker: 78kg!! Wiihooo!! Känns sååååå bra!

I julklapp fick jag mellandagsshopping av maken, så jag har också fått fylla på garderoben med nya fräscha kläder. Allt i storlekarna 42-44 eller M….ja nästan allt. Inne på Indiska hittade jag en ursnygg klänning som bara fanns i storl. XL eller S. Jag har en liknande modell hemma som är i XL och alldeles för stor. Den kunde jag ha när jag vägde 112 liksom. Så trots att jag mest tog det som ett skämt så drog jag in S-klänningen bakom omklädningsdraperiet och döm om min förvåning när den gick på hur lätt som helst! Ja, jag gick till och med ut och tittade om det inte fanns en XS, för den var ändå lite lös i midjan. WHAT?! Det är alltså en klänning som ÄR stor i storleken, men nu hänger den på en galge i sovrummet med S-lappen väl synligt ;)

Så nu hoppas jag på en vår med massor av ork att få igång vardagsmotionen igen. Löpningen har legat i träda pga min onda rygg. Dumt, med tanke på det perfekta löpväder vi har denna vinter! Så nu blir det styrkeövningar så att rygg och mage blir starkare.